Det blev knas! Eller jobb iaf men lika bra även om jag kommer vara rätt slut på lördag eftermiddag efter att ha jobbat sen 07.00 på fredagen. Men pengar är sällan fel och särskillt inte nu! Nej de ska bli toppen!..Nej säkert inte men försöker trösta mig själv iaf. Har köpt nya kläder. Kanske ska utnyttja kameran och knäppa några kort och lägga upp senare? Vi få se om den saken

Orkar inte dra upp persiennerna. Ser bara ruttnade löv och nakna sorgsna träd. Står inte ut med mörkret..de kryper långt in i min själ. Ångesten har bitit mig. Jag vill skrika, jag vill springa. Vända om och möta rädslan, men ist blir jag kvar..precis där jag var. Tyst stilla lidandes blir jag en del utav den. En del utav dom ruttnande löven och det sorgsna träden och jag står inte längre ut med att se. Mig själv.

Men det är det ju inte.. men det är tråkigt att blogga. Saknar insperation helt, skulle fotas för ny design men de vart inställt pga regn. Så..aja.

Testar blogga från mobilen bara för att testa typ. Borde väl egentligen lägga upp lite bilder eftersom jag faktiskt har en kamera nu men..inte idag.

Händer mycket som ni förstår. Tur man saknar jobb så man har tid att sätta sig in..

..är en smula sentimental efter att ha tittat på bridesmaides.

Det är bland det bästa jag vet att upptäcka nya artister och den här norskan är helt fantastisk. Lyssnar igenom hennes låtar just nu. Saknar ett glad vin till men njuter. Kolla upp henne! Hon förtjänar det och ni med!

En jättevacker låt som jag lyssnar och analyserar sönder. Har stora frågor och grubblerier på gång. Sortering utav känslor kan man kalla de och lämpligt nog har Melissa Horn gett ut sin nya skiva den ända som kan konsten att gräva ner sig mer än jag kanske. Det är fantastisk att applicera hennes ord och texter till sitt eget liv och försöka så ut någon slags insikt även om den bara är " det är synd om mig!".Jag har sedan länge tappat intresset av att underhålla med in blogg, de är enbart ett klåtterplank för mina egna känslor. Ett uttrycks forum. Men det får nog vara så ett tag till. Tills jag kommit på fötter och landat. Jag har bestömt mig. Mitt liv ska bli underbart!

När är det dags att släppa taget? När får man säga nu är det nog utan att ha dåligtsamvete? När vet man att man borde sluta?

Det här är den viktigaste månaden någonsin i mitt liv. Tusen bollar i luften så extrma känslor och ytterligheter att när jag räknar upp allt i huvudet känns de övermäktigt, men jag fixar det ju faktiskt! Det är häftigt att känna sig okrossbar! Alla svåra beslut jag måste ta samtidigt som jag verkligen känner att allt kommer ordna sig till det bästa. Kanske är det så att de är en perfekt början på mitt liv. Att rensa ogräset en gång för alla! I september för snart 20 år sedan vart jag född, och nu 20 år senare ska jag äntligen få börja leva påriktigt. Det här slår allt!

Men kan inte sova. Vet inte varför, inte kunnat på tre nätter i rad och nu är jag trött på att snurra. Det är så jobbigt.. fluffa kudden som känns knälig och för platt på samma gång, täcket som är för varmt men för kallt för att vara utan och lakanet som lägger sig som en knöl vid en pga allt snurrande och vridande. Sen får man lägga till allt grubblande och stressande. Klarar inte utav att varva ner. Det är flytten som spökar för mig. Det måste bli av NU! Jag är spy less! Ska gå tillbaka till att räkna får nu.. bye

Ja ni läste rätt. Nu är de inskaffat för ett helt år på 24/7. Det var superfräsht där och som sagt dygnet runt öppet och riktigt billigt. Dock saknar jag gruppledda aktiviter så jag får väl söka mig till någon svettig grupp eller simmhall för lite variation. Tänker skryta med att jag redan har gått ner 1,5 kg på fyra dagar vilket känns great! Alla som vill träna kan höra av sig så möts vi upp! Den här gången SKA det hålla i sig mer än tre veckor..

Alltså jag är så glad så jag håller på att kissa på mig! Wiiiiiiiiiii! Emelie har kommit hem vilken är underbart, jag har tränat mig medvetslös vilket kändes great!..(även om det inte krävdes mer än typ 1,5 h..)och taggar som fan inför core passet på onsdag. Fick träffa Emma igår, de var länge sedan vilket är superdumt. Hon är verkligen en solstråle. För att inte nämna Marcus, mitt livs jävla kärlek, å än om de inte är mkt tyngd bakom de kan man tycka då man är knappt 20 så är han ändå stommen till min lycka. Som ett par stödhjul och hjälm på samma gång och gud vet hur det skulle gå utan honom. Lägenheten är snart klar för den delen med, så vi kör nog inflyttningsfest/ födelsedags kalas på samma helg. Plus det superhemliga jätteroliga kanonskvallret som kommer spridas genom alla nyfiknas öron. Haha fan va livet är gött just nu!

Kanske den bästa filmen någonsin. Som skriven till mig. Den träffade mig rakt i hjärtat. Behöver rannsaka mig själv. Vad betyder detta? Försöker jag vara märkvärdig eller är jag bara de? Varför låter jag mina egna krav på vad en "lyckad" människa är stå ivägen för att vara lycklig. Det är ju STÖRTLÖJLIGT! P.S Jag är märkvädig, fick just ett sms från Marcus där det stod att jag är viktigAST! D.S